Hej forumet,
Jag blev farsa för lite drygt ett år sedan och som många säkert många andra får man helt nya infallsvinklar på livet. Helt plötsligt har man “skin in the game” över att mänskligheten överlever och fortsätter frodas. När det kommer till ekonomi blir man ju varse snabbt om att man vill att sina barn ska ha det bra även i framtiden.
Jag har lagt undan ca 200 000 som startkapital till mitt barn och tänker spara ca 1000kr per månad i en ISK. Jag sparar även själv och min tanke är att jag ska ha möjlighet till att göra FIRE i framtiden, om jag känner för det. Exakt årtal är inte så viktigt, men tänker mig en horisont på ca 10 år.
Men när man tänker på FIRE så känns det lite själviskt på ett sätt. Man räknar ju med att pengarna ska hålla i minst 30 år men då blir det liksom inget kvar sen till mina barn, förutom det kapital jag specifikt lägger undan till barnet / barnen ifall det blir fler.
Hur tänker folk som gör FIRE egentligen? Jag är mån om att bygga upp en förmögenhet som ska kunna gå i arv och förvaltas i generationer framåt istället för att varje generation “får klara sig själv”. Jag skulle vilja bli startskottet på att göra min familj förmögen över tid även om jag själv inte får ånjuta frukten nödvändigtvis.
Går FIRE verkligen ihop med det tänket, eller är det “kört”? Jag förstår att man kan räkna på det och att 30-år grejen ofta räcker längre men är mest nyfiken på hur andra tänker kring arv till sina barn och så vidare. Jag är inte alls förtjust i idén med “die with zero” då jag tycker det verkar som en väldigt korkad idé så länge man inte är barnlös.